Uppdatering av läget i Visby
Nov 16 2009
Detta är en artikel skriven under kvällen som skickats till media.Det är också en korrekt återgivning av händelseförloppet.
Hur blev ungdomsboendet på Göransgården det fort det ser ut som idag och varför?
2,5 månad av öppenhet, positivitet och tro på människans goda natur.
1 vecka av sömnbrist, rädsla och oro för fysiskt våld. Med hopp om ljus framtid.
Så ser facit ut idag.
Problemen började under årsdagen för kristallnatten. 6 stycken 2-3 kilos stenar slungades genom olika sovrumsfönster. Det var ren tur att ingen skadades. Vi kontaktade omedelbart polisen som gav oss ett minst sagt lamt bemötande. De kunde inte skicka en bil, istället fick vi prata med en receptionist. Under helgen identifierades även ett antal fastländska högerextremister på Visbys gator.
Under tisdagen har vi fortfarande inte sett eller hört av polisen. Vi börjar sakta förstå att vi står ensamma med våra problem. Detta trots att vi bland oss har både barn och ungdomar. Vi sammankallade till ett stormöte och ett beslut togs: för att uppfylla det etiska och moraliska ansvar vi vuxna har gentemot de föräldrar vars barn vistas i huset, tvingades vi införa ett vaktsystem. Vakternas uppgift var att vid fara varna all i huset för att alla skulle kunna komma i säkerhet.
Under kvällen hotades även två personer som bor på Göransgården.
Natten mellan onsdag och torsdag ser nattvakten 8 stycken maskerade och stridsberedda högerextremister närma sig huset. De lämnade platsen efter att ha blivit upptäckta. Deras planerade attentat uteblev. Morgonen efter, Torsdag, var alla otroligt skärrade och behovet av att ta hoten på större allvar var tydligt. Känslan var att vi satt fast som i en rävsax utan möjlighet att freda oss själva.
Ännu ett stormöte hölls. Vi beslutade att det säkraste vi kunde göra var att under natten befinna oss någon annanstans.
Under förberedelserna för evakueringen så upptäcks det att ännu en ruta krossats. En attack mitt på dagen. En anhörig ringer polisen, då det inte var en av oss som ringde togs anmälningen på större allvar och inom kort stod det 6 poliser på plats. De angrep problemet som de vanligtvis gör, genom att buffla på och fråga de som är minst och räddast om allt som försigår och lite till, istället för att åka ut och leta efter misstänkta. En av de äldre från Göransgården tog kontakt med en av poliserna och kom överens om att hålla en öppen dialog. Polisen lämnar oss, men lämnar ingen manskap kvar på platsen. Under natten sker i Visby en grov misshandel, och fyra personer grips av polisen.
Nu uppskattades hotet som så stort och stödet från polisen som så litet, att vi uppfattade en tydlig nödvärnssituation. Under fredagen förstärker vi fönster och dörrar, samt stänger igen den tidigare huvud entrén. Det vi hade kommit att förknippa med Göransgården; kreativitet, glädje och trygghet, kändes inte längre igen. Vi bodde plötsligt i något som kan liknas vid ett fort.
Under fredagen får vi även information om att det på ön samlats betydligt fler våldsverkare än vad vi tidigare trott. Vi upplevde situationen som otroligt farlig. Vi beslutade att återigen ringa polis för att få hjälp. Det telefonnummer vi fått när de besökte oss var avstängt och vi kopplades än en gång till en receptionist som lät meddela att de inte kunde hjälpa oss. Vi var ensamma. Samtidigt som detta händer går ett brandlarm något kvarter bort, enligt oss en avledningsmanöver. Vi var utsatta för direkt livsfara.
Lördag. En vecka av rädsla har börjat ta ut sin rätt. Vi är alla otroligt utslitna. Många har inte sovit mer än någon timme per natt under den senaste veckan. Vi får reda på att det från fastlandet med kvällsfärjan kommer anlända vänner till oss, men även ett större antal ovänner. Risken var överhängande att våra vänner skulle bli identifierade och då mottagna av en våldsbenägen välkomstkommité. Polisen ställde fortfarande inte upp med skydd. Vi valde därför att blixtmobilisera en icke-våldsmanifestation. Under arbetet med mobiliseringen kontaktade vi även politiker på riksnivå, först då gav polisen oss stöd. Deras attityd var totalförändrad. De hjälpte oss med poliseskort både till och från färjan samt tillbaka till huset. Över 80 modiga gotlänningar i alla åldrar slöt upp. Med deras hjälp lyckades vi avstyra en garanterat våldsam situation. Innan vi återkommer till Göransgården upptäcks en stor samling människor på parkeringen i närheten. Polisen avhyser dessa från platsen så att vi tryggt skall kunna återvända till huset.
Under natten krossas rutor på en bil parkerad i närheten.
Idag har vi blivit beskjutna med fyrverkerier och fått utstå mer stenkastning. En misstänkt bil, med uppsikt över huset, har under förmiddagen varit parkerad utanför Göransgården.
Vi kan inte låta detta förstöra det vackra som byggts upp under 2,5 månad i huset. Vi kommer
fortsätta arrangera evenemang, föreläsningar, spelningar och andra aktiviteter. Vi kommer fortsätta stå på taket och hålla koll på vår omgivning. Vi kommer fortsätta tänka mer på säkerhet än tidigare, men det vi vill ha är den öppna och gemytliga känslan som varit så påtaglig i huset under de månader utan problem. Vi vill att alla som vill oss väl skall känna sig välkomna och förstå att anledningen till maskeringar, vakter och barrikader kommer ur ett högst reellt hot för de barn, ungdomar och vuxna som vistas i huset. Det är inte för att vi är våldsverkare som suktar efter att slåss.
Nya Göransgården & Gotlands Svarta Får