Om OS: Spel, förtryck och motstånd
Feb 02 2010
Medan jag passerar förbi plitkontoret hör jag en av dem säga: “Nu är det inte långt kvar till OS.” Mina tankar lämnar fångenskapen och sträcker sig till Vancouver, till de människor som gör gemensam sak med plitgrisarna – och till dem som gör motstånd mot dem och mot OS i Vancouver.För inför OS rensas hemlösa bort – många unga, många assimilerade indianer lämnade på det kanadensiska samhällets botten med en flaska whiskey och en spruta. Likt en kvast sopar snutarna bort alla de som vittnar om Kanadas verkliga välvilja – de berövas något de aldrig fått.
Inte bara de centrala nyckelpunkterna utan hela staden Vancouver med omnejd belägras med CCTV-kameror, stängsel, vaktposter, polis och militär. Över en miljard kanadensiska dollar läggs på att träna skidburen polis och dykpatruller, abbonera tid i luftrummet ovanför Vancouver och bekosta specialgjorda polistanks, en stor båt som ska husera de ditkommenderade uniformerna och en sambandscentral som ska vara redo att kontra allt från terroristattentat till kravaller. Under flera år har noggranna kalkyler ställts upp så att det ska finnas en beredskap för alla tänkbara hotscenarier under OS.
I Vancouver och på omkringliggande indiannationers land utsätts sociala rörelser och politiska grupper för räder, kartläggning och trakasserier. Royal Canadian Mountain Police (RCMP) och andra myndigheter utsätter människor som misstänks förbereda protester och aktioner för hot och utpressning.
I de områden där spelen ska äga rum avverkas skogar, skövlas artrika bergsområden för att ge plats åt skidanläggningar, utplånas uråldriga vilt- och vandringsstigar och skändas indianers heliga platser – allt i de fem ringarnas namn. Oljesandfält exploateras av så kallat gröna kapitalister för att “möta efterfrågan under OS” samtidigt som de förgiftar levande omgivningar, människor och djur. Till de största sponsorerna av OS i Kanada hör vapentillverkare och Coca Cola, vilka enligt staten bidrar till ett “mycket lukrativt företagsklimat under spelen”.
Och under spelen kommer kommersen blomstra – liksom prostitutionen. Unga kvinnor förväntas gå mellan hotellrummen och låta sina kroppar fyllas av maktlystna mäns njutning. Många av kvinnorna kommer från indiannationer som splittrats till följd av kolonialism och kapitalism; kvinnor som inte får plats i kanadensarnas samvete.
Jag tänker på alla de människor som, precis som plitarna här, ivrigt hejar på svenska stoltheter när dessa under några dagar fyller deras TV-rutor och hela deras värld med sina spänstiga muskler och tårfyllda blå ögon. På samma sätt som människor hejade på svenska stoltheter medan demonstranter sköts under OS i Mexiko eller när enorma tvångsförflyttningar genomfördes för att ge plats åt OS-anläggningar i Kina så hejade människor på svenska stoltheter medan svastikorna fladdrade i vinden under OS i Nazityskland. Alla dessa människor, var de, är de ovetande? Desinformerade? Eller bara ovilliga att se den obehagliga verkligheten som kommer med de Olympiska spelen? Vet de vilka männen bakom spelen är, vilka deras vänner var förut och är idag? Känner de till de tyska nationalsocialisternas kopplingar till OS-kommitén eller varför demonstranterna dödades i Mexiko? Eller går allt under i jublet över en guldmedalj – ett oförglömligt ögonblick i idrottens historia?
Jag antar att de tycker sig ha den lilla jävla rätten att unna sig ett sportevenemang vart fjärde år utan att nån moralkärring ska komma och fördärva det för dem med sitt gnäll. De tycker det är spännande med slalom och curling när Sverige är med och kan ju faktiskt inte rå för att nån drabbas av spelen, “det där händer ju på andra sidan jorden”. Eller kan de det?
Så tänker jag på alla kamrater, systrar, bröder, krigare och det fyller mitt hjärta med stolthet och med glädje. Glädje över de stenar i Vancouver som väntar på att kastas och krossa fönstren på bankerna som sponsrar OS. Över alla dem som gör motstånd mot attackerna på de hemlösa, kvinnorna, indiannationerna, lodjuren, vargarna och de vilda platserna som blir allt färre ju närmare spelen det lider. Över den kollektiva kampen mot auktoriteterna, mot kameraövervakningen, mot RCMP, mot OS-kommitén, mot staden Vancouver, mot militären, mot företagen. Kampen för en värld att leva i och inte att dö med, för ett värdigt liv, för frihet, för rätten att slippa bli förgiftad av luften vi andas, av vattnet vi dricker, av maten vi äter, av lögnerna vi matas med.
Glädje när snutfärjan sänks i hamnen, när facklan når fram men istället för den olympiska elden sätter arenan i brand, när hemlösa stormar hotellen, när skidanläggningar åter får ge plats åt dem som bodde där tidigare, när motorvägar blockeras av brinnande barrikader, när uniformerade grodmän får nytta av sina kunskaper och flyr ut i floderna, när makthavare plötsligt ser sig delta i en ny idrottsgren – skidskytte mot rörliga mål – och ges tillfälle att i hast besöka de områden de tänkt exploatera med skott vinande om öronen.
Glädje när kanadensiska ambassader och konsulat sätts i brand i världens alla hörn medan kanadensiska företag attackeras av klandestina grupper eller folkmassor i en massiv solidaritet med dem som kämpar i Vancouver. När OS-arrangemang världen över stormas, storbildskärmar slås sönder, reklamskyltar målas om och OS-fanor går upp i rök. När framtida värdstäder efter Vancouver avböjer av rädsla för att möta samma oberäkneliga och internationella motstånd.
- “Öh! Hörru Strandberg, vad står du och tänker på egentligen?”, brölar en plit.
- “Nä… Ingenting”, svarar jag och går tillbaka till min cell. Jag lägger mig på sängen och tittar på planschen på anslagstavlan: Resist 2010 – Police repression – stolen native land – huge public debt – environmental destruction.
Jag hoppas att detta inte går den svenska rörelsen obemärkt förbi – att inte folk sitter bänkade framför Motkraft, Rapport, CNN eller Indymedia och passivt hejar på anarkistiska stoltheter, utan är ute på gatan och visar att det är praktisk solidaritet som vår styrka bygger på. Visar att de inte är ensamma i Vancouver. Och jag hoppas att fångsupporten kommer att funka så att jag kan skicka brev till dem som grips och hålls kvar. Jag reser mig ur sängen igen för att skriva ner det här…
Du behöver inte åka till Vancouver för att delta i årtusendets största upplopp. Krossa OS 2010.
/Jonatan Strandberg
Mer om OS 2010 hittar du på: No 2010 Olympics On Stolen Land, subMedia
Tidigare publicerat på anarkisterna.com
Se film från arrangörerna!
Resist 2010: 8 Reasons to Oppose the 2010 Winter Olympics
Resist 2010: Eight Reasons to Oppose the 2010 Winter Olympics. (LOW RES) from BurningFist Media on Vimeo.