från ockupantscenen.se

Idag lördagen den 18:e juli gick vi in i ett tomt hus på Viktor Rydbergsgatan 20, endast 50 meter från Götaplatsen. Vi kommer att bo och ha aktiviteter här, tills våra krav möts. Detta är en protest mot gentrifiering, bostadsbrist och höga hyror. Vi vill se en stad där alla har tillgång till utrymme, boende och mötesplatser.
Vi kräver ett hus, ett deltagarstyrt och självförvaltat hus där vi kan ta hand om varandra och syssla med verksamhet som inte kostar pengar. Vi kräver också att vi inte möts med åtal eller polisvåld. Vi vill att kommunen går in i en dialog med oss om detta. I huset kommer vi att ha aktiviteter så som musik, film, föreläsningar, diskussioner och föreläsningar. Alla är välkomna att delta och arrangera saker i huset.

kontakt: ockupantscenengbg@gmail.com
telefon: 0760-687828 eller 0730-862108

Varför har vi ockuperat det här huset?
Det är enorm brist på både bostäder och samlingslokaler i Göteborg och som alla kan se är det här ett fantastiskt hus. Tyvärr har huset stått tomt i 10 år trots att det kunde kommit till användning för göteborgarna. Kommunen satsar miljoner på skrytbyggen varje år. Köp det här istället och låt det bli ett levande hus för alla. Göteborgarna har byggt den här staden och förtjänar inget mindre än det bästa.

Med det sagt vill vi också säga att vi kräver utrymme i staden för oss stadens medborgares behov av bostäder, mötesplatser och utrymme att uttrycka sig. Blir det inte här måste det bli någon annanstans, och vi kommer inte att ge upp den kampen. Kommunen stängde ungdomens hus och byggde ett casino, man lät kommunala Poseidon riva församlingshemmet i Gamlestan för att bygga en gräsmatta med en poseidon-staty. Därtill vill man riva gamla Gårdas arbetarbostäder för att bygga ett parkeringshus åt svenska mässan, stänga ner fritidsgårdar i förorterna och förbjuda musik på innerstadens gator. Vi säger: låt oss få vårt utrymme!

Varför tar vi oss in i en privat ägd fastighet och ställer krav på kommunen?
För det första tycker vi att rätten till bostäder och mötesplatser är viktigare än rätten att äga fastigheter enbart i syfte att tjäna pengar på dem. Ernst Rosén AB har fastigheter för 4,8 miljarder, så de klarar sig nog, och har råd att låta hus stå tomma för att låta värdet stiga. Många unga, hemlösa, arbetare och studenter har inte den möjligheten varför våra behov helt enkelt är viktigare och mer angelägna än företagarnas vinstintresse.

För det andra har vi gång på gång sett hur stark kopplingen är mellan näringslivet och kommunens tjänstemän och politiker. När de vill bygga ut mässan, då bygger man ut mässan och river människors bostäder. När de tycker att gatumusik stör handeln, då förbjuder man det. När de tillsammans lägger fram en vision om evenemangsstaden grundar man stadsplaneringen på den visionen, från gentrifieringen av Haga på 80-talet via stängningen av ungdomens hus på 90-talet till 2000-talets hotellexpansioner och pariserhjul.

Hyresrätter i centrum försvinner då staden alltmer blir en plats för de som har råd att betala. Centrum blir enbart inriktat på konsumtion och byggandet av exklusiva bostadsrätter, vilket med kommunens goda minne ger företagen pengar. Deras vision är gemensam, men det är också vår: vi kräver vår rätt och våra utrymmen, vi kräver rätten till vår historia och vår framtid, vi kräver bostäder med rimliga hyror åt oss alla och vi kräver tillgång till vår stad oberoende av klass, ålder, hudfärg eller kontakter.