från ockupantscenen.se

Nyårsafton i Göteborg kan bjuda på många överraskningar.

Någon gång under kvällen öppnades ett ödehus på Allmänna Vägen av stans potentiellt fetaste nyårsfest. Fönstren lyste upp, musik började pumpa, marshaller tändes. En banderoll hängdes ut: “Gott nytt år – staden är vår!”. Överallt i kvarteret dök det upp skyltar som visade vägen och välkomnade in. Genom glaset syntes mystiska dansande gestalter. Grannarna tittade nyfiket in från sina fönster, de tisslade och tasslade, vinkade och skålade lite försiktigt med det nya festcentret. Kanske funderade de på att komma över och fira det nya året med sina nya grannar?

Men det var tyvärr inte kvällens enda överraskning. Först så dök en förutsägbar blåvit bil upp i området. Inga konstigheter. Men de sju piketbilar och två Securitasbilar som strax var på plats var väl ändå lite att ta i? Konstaplarna hotade och stoppade alla besökare från att gå in och ansluta sig. Man kunde tro att Rikets säkerhet stod på spel.

Kravall eller hockey? Man vet inte riktigt vad de hoppades på, men när de började dra på sig hjälmar, sköldar, sparkade upp dörren och betedde sig allmänt grisigt avslutade de i alla fall möjligheten till årets absolut fetaste nyårsfest. Jävla glädjedödare. Att de sen inte kan fylla i en enkel blankett och dessutom snor vanligt hederligt folks mobiltelefoner gör absolut ingenting för att bättra på allmänhetens förtroende för lagens och moralens väktare. Själva dunkade de varandra i ryggen (sådär som goa gubbar gärna gör) och fick massor av fint beröm över comradion (“bra jobb, kort planering, mycket improvisation”).

Jodå, nog grep de ett gäng festsugna nyårsterrorister, vissa som fick sitta över 40 timmar i kalla celler utan kläder, filtar, mat, toapapper och andra lyxvaror eller stimuli. Då och då kan det vara svårt att förstå maktens prioritering av saker och ting. Man undrar ibland om de undrar varför en generation utestängd från arbetsmarknaden, bostadsmarknaden och vad som finns kvar av välfärden bosätter sig i tomma hus? Men man ska inte gnälla. Att skråla “Internationalen” tillsammans med kamrater i en piketbuss medan fyrverkerier smäller av och lyser upp gamla Göteborg är också ett sätt att fira nyår.

Vad ska man säga? Repressionen kom hårt och snabbt och var tyngre än vad vi väntade oss. Vi blev överraskade. Men i längden betyder det ingenting. För så länge vi kämpar för det gemensamma kan inget stoppa oss mer än för stunden. Vi äger inte mycket men vi har varandra. Vi är som Hydran, hugg av ett huvud och två nya växer fram. Ingen orkar med hur mycket som helst och till slut kokar alla grytor över. All vår vrede till de få som gör sig förtjänta av den. All vår kärlek till alla er andra.

God kamp-fortsättning, hälsar det nya årets första men knappast sista husockupanter