från ockupantscenen.se

Kära och trogna läsare av Ockupantscenen.se

Den första april 2009 drog Ockupantscenen.se igång. Efter att först ha var en samling facebook-grupper, bloggar, debattinlägg på forum och mainstreem-media under 2008, skapades hemsidan som försökt samla alla rapporter om ockupationer. Rapporter om ockupationen som praktik har hela tiden varit i centrum. Därför har ni kunnat läsa om många olika händelser, människor och situationer. Ena gången har det varit barn och föräldrar som ockuperat sitt badhus eller sin fritidsgård och andra gången har det varit ungdomar som ockuperat den finaste villan i stan. Vi har varit ett par stycken som arbetat administrativt med sidan. Därför har ni kunnat läsa små notiser om allt från fabriksockupationer på de Brittiska öarna och Irland eller husprojekt i Tyskland. Ofta har vi ringt och pratat med er som ockuperat för att berätta om hemsidan. Ibland har ni valt att använda sidan fullt ut. Ibland har vi intervjuat er och publicerat det ni skrivit på egna bloggar och hemsidor. Sidan har varit ett sätt att sätta det så många människor, på så många olika platser har gjort här hemma, i Lund, i Malmö, i Göteborg eller i Östersund, i relation till vad som händer i andra städer i Sverige och i världen. Förhoppningsvis har bergatrollsockupanterna i Nyköping känt sig uppmuntrade, funnit inspiration och kunnat dra lärdomar av ockupanterna i Rinkeby som kämpade för att huset de ockuperade skulle bli “ett offentligt finansierat rum för boende eller verksamhet som inte drivs av vinstintressen.” och vice versa. Det är i alla fall vår förhoppning att Ockupantscenen.se ska ha spelat en roll i att sprida denna inspiration med mera. Vi tror att vi lyckats!

Under det senaste året har vi kunnat se hur besöksantalet på hemsidan stabiliserats och stadigt ökat samtidigt som antalet ockupationer, här i Sverige, minskat under 2010. Kanske är det så att vi letar efter nya sätt att angripa politikernas, tjänstemännens och kapitalisternas strävan efter en ordning där marknaden bestämmer? Eller där en stads image sätts före invånarnas behov eller viljor? Bostadssituationen i de flesta större svenska städer är mer outhärdlig än någonsin samtidigt som husockupationer på sina håll, till synes omöjliggjorts med polisens hjälp. Fritidsgårdar läggs ner och resurser omfördelas så att redan nedskärningsutsatta områden får än färre mötesplatser, än värre bostadssituationer och vi som lever här, än mindre möjligheter att bestämma över vår vardag. Politikerna löper amok och vad kan vi göra.

Ja, vi kan börja med att inventera våra vinster. Till en början såg det ut som att ockupationer kunde få ett oöverskådligt genomslag hos väldigt många människor. Under en period kunde vi läsa i annan media om hur pensionärer ockuperade sina sjukhussalar, arbetare sina arbetsplatser och vi på Ockupantscenen.se fick väldigt många mail och förfrågningar om hjälp som vi vidarebefordrade till personer som hade ockuperat tidigare. Kommuner drog tillbaka nedläggningshot inför hotet att fritidsgården då skulle ockuperas. Ockupanterna från Rosengård i Malmö fick inte sin lokal men väl några miljoner till upprustning av området. För närvarande bedrivs det ett deltagarstyrt allaktivitetshus i Nyköping som är en direkt konsekvens av en skickligt bedriven husockupationsrörelse. Ockupationer har lett till att rivningen av husen i Gårda i Göteborg uppmärksammats och i flera städer har såväl bostadsproblem som husockupanternas agerande, blivit något som politiker måste förhålla sig till. Husockupanter är eller har åtminstone varit en betydande maktfaktor i människors liv. Men kanske är det framförallt så att den största vinsten har kammats hem direkt av de som deltagit i en ockupation, har haft dem som grannar eller besökt en ockupation. Gemenskapen och kontakterna som skapats mellan ockupanter är obeskrivlig. Mellan boende i ett område eller i en stad med ockupanter i. Dessa människor har fått en anledning att höja blicken och se varandra i ögonen och kämpa tillsammans. Vi har känt det i rapporterna från alla ockupationer. Devisen har varit den samma: att de som använder ett hus, en fritidsgård, ett badhus, bostad eller mötesplats skall också bestämma – inga andra – och tomma byggnader skall användas.

Kanske har vi nu gett intrycket av att vara sentimentala. Politikerna, tjänstemännen och kapitalisterna försvårar, förstör, förhindrar eller förintar våra försök att förverkliga, förföra, förse eller företräda oss själva. Våra problem står kvar. Vi har vunnit små segrar men den stora ockupationen har fortfarande inte inträffat. Så är det naturligtvis inte. Vi är inte det minsta sentimentala. Vi på Ockupantscenen.se tror att alla som har haft en relation till ockupationer har lärt sig mycket av sina upplevelser. De lärdomarna kan ingen ta ifrån oss. Ingen vet vad som kommer att hända i framtiden. Kanske kommer vi att få se en våg av något annat som innebär att vi tar makten över våra liv och vår vardag. Kanske får vi se en ny ockupationsvåg. Tills dess kommer vi som arbetat administrativt med Ockupantscenen.se inte att uppdatera hemsidans nyhetsdelar. Städerna kommer att uppdateras endas när någon skickar in en artikel eller ett initiativ själva står för uppdateringarna. Notisdelen kommer inte att uppdateras. Ockupantscenen.se har inget självändamål i sig och kommer nu att förändras. I fortsättningen kommer vi att fokusera vårt arbeta på ockupantarkivet. Den plats på hemsidan som inte bara ordnar ett brokigt material och gör det överskådligt utan samtidigt utgör vårt kollektiva minne av kamp under 2 år. Kanske ringer vi just dig för en intervju om hur det egentligen gick till i inledningsskedet av Rinkebyockupationen, hur kallt var det egentligen i Nyköpingshuset mitt i vintern och vad hände med ungdomarna som ockuperade fritidsgården i Massmo? Kanske utökar vi arkivet med tiden och rör oss bakåt i tiden för att minnas mer. Vår förhoppning är inte att skapa ett museum utan snarare ett minne, på gott och ont. Ett minne att dra lärdom av i framtiden. Vad kan man göra och hur kan man göra det? Vi ockupanter har visat att ingenting är omöjligt!